kapitel 24
Gabe var mycket svag, hela han var blå och Jonas var inte mycket starkare själv men just när Jonas tänkte ge upp, kände han rök, rök från en stuga eller hus. Det spelade ingen roll för där det finns rök finns eld och där det är eld kan man värma sig. Hoppfull reste sig Jonas , tog upp Gabe och gick rakt mot röken. Efter bara några steg kunde han se ljus från en liten stuga. Jonas fick ännu mer hopp, ja han nästan sprang med Gabe i famnen.
När Jonas äntligen kommit fram till huset så knackade han på dörren. En gammal gumma öppnade dörren och såg helt förskräckt ut och sa ”men kära nån kom in så ni inte fryser ihjäl”. Stugan var mycket gammal och sliten. I ena hörnet stod en vedspis som brann och bredvid spisen stod en liten säng, på andra sidan rummet fanns det en bokhylla med massa böcker, och bredvid bokhyllan fanns också ett bord med två stolar. Det var bara ett rum i stugan men de gjorde inget för det var åtminstone varmt och Jonas kände sig trygg i den. Den gamla gumman leder Jonas och Gabe till köksbordet och dom sätter sig på stolarna.
-Jag heter Mary, sa den gamla gumman medan hon stod vid den gamla spisen och rörde runt i en gryta.
-Jag heter Jonas och han heter Gabe,sa Jonas medan han och Gabe darrade som asplöv. Tack för att ni släppte in oss! Vi hade nog inte klarat oss en minut till ute i den kylan, sa Jonas.
-Ja, ni hade en himla tur att ni hittade hit, sa Mary och log.
Mary hämtar två muggar och häller i någon sorts av dricka som var i grytan.
-Drick de här, säger Mary och ger Jonas och Gabe varsin mugg.
Drycken var mycket varm och tjock men väldigt god tycke Jonas och på Gabes ansiktes uttryck så tycke nog han också de var god.
-Vad var de för något? frågade Jonas
-Det är varm choklad, var den inte god? frågade Mary
Jo den var jätte god, sa Jonas
-Nu är det nog bäst att ni vilar en stund, sa Mary och bäddade sin säng åt Jonas och Gabe. När Mary bäddat ner Gabe och Jonas i den varma sängen så somnar Gabe direkt men Jonas tänker på vad som hänt denna korta stund, från att nästan dö av kyla och svällt till att ligga i en varm säng fast han var fortfarande hungrig men de kunde han leva med.
- Tack så hemskt mycket för att ni räddade oss från att frysa ihjäl,sa Jonas.
- Ingen fara, men vila lite nu så kan vi prata mer i morgon, sa Mary.
Jonas blundar och försöker sova men de är som att hela deras färd visas i repris när han blundar, från att han blivit minnesbevararen till han träffade Mary. men till slut somnar Jonas. När Jonas vaknar så är Gabe borta och Mary syns inte till. Jonas hoppas genast ur sängen och springer ut från stugan men då hör han Gabes skratt och han ser Mary och Gabe lekande ute i snön.
-Hej vill du vara med och leka? frågar Mary glatt
-Gärna, säger Jonas med ett leende
